En ska veta sin plats i skutan
ock inte är det vid rodret
så var det givet
å så var det sagt
så stryp Olle i båten
innan landstigning
på vällustens fördömda ö
Kväv Greta i korsetten
innan den galopperande åbäkan
tar vid
Kväs dessa lustars lakejer
i uppblåsta dagdrömmerier
under orimliga livserövringens banér
uppstudsiga
efter piglördags brusande polska
vid livets lockande vägskäl
Det likväl
under putsade rustningens glansdagar
frodas unken svetthärd
liksom hos var och ann'
blygsam, arbetssam träl
efter den dagliga plogens tjänst
på sin gudomligt givna plats
i stenbiten ändlös ångestmyllas
förtvivlade sträckning
bortom horisontens hånskrattande krön
Vad gäller vidmakthållande av arbetsinsatsen
för det allmänna bästa...
- Tro int, å försök int'
med märkvärdigheten, pöjk!
ty
Klockan klämtar
arla arbetsdags morgon
ock för dig,
hugger tag
till skrap i benet
och märgen verkar vilja ut
Och vem skulle väl då mjölka Rosa
reda motsträviga åkerns borst
och vem skulle skörda
fädernearvets stundande gullblänk
i framtiden, om hösten där
när sommarens inre hetta
svepts i gluphungerns
kylspikande nordanvindar
och gapande munnar att mätta
alljämt mättas skall
Vem skulle då mätta
de illvrålande gapen?
Vem skulle väl det
då
om inte
Du,
pöjk?
Vet din plats i ledet
med kölappen
i din utsträckta hand
i makligt mak
fram till livets rand
Vet hut
tig still
och håll så nu käften,
pöjk!
Ty denna härna
betingade inordningen
i arbetsordningen
under samhällsordningen
är den givna avtalsförordningen
för hägrande gudabenådningen
å
Där ryms Olle
Där ryms Rosa
Där ryms Greta
Där
ryms
Allt