Sakta, nästan tidlöst
söker hon sig in
i sig själv, förbi allt
som klistrats på
och blivit kvar

Som om något
stod på spel jagar
hon sin egen svans,
runt, runt och in

Tills hon når botten
av sin själ, den lugna
viken som alltid
väntat, vid sidan av
det brusande havet