Omsorgsfullt ramade
han in deras vardag,
drog sin mjuka guldkant
omkring dem så att det
andra stannade utanför,
även den skoningslösa
vinden, och hand i hand
gick de genom staden
där människor sprang
från en punkt till en annan
Då och då vände han sig
mot henne med ett leende
som fick den blåa luften
att glödgas för en stund
och sprida sin sällsamma
värme, så att människor
intill dem fick lyster igen