Står blåögd vid ett stup.
Du lockar mig att kliva ut.

Jag älskar dig så otroligt mycket...
Att vara halv, att slita ut halva själen gör så ont...

Dränker mig i alkohol, och hoppas jag brinner bra där jag är...
Helvetet, är en plats utan dig min älskade.

Förtvivlan, längtan...
Faller... Ner i det oändligt mörka.
Kedjad i en svart avgrund, kan inte fly.

Skriker ut min smärta, från botten av sorgens hav.
Fyller på det lite till, med tunga svarta tårar.

En bit av själen är borta... Ett ärr blir kvar... När såret väl har läkt.
Men själen... är förevigt stympad.
Du fattas mig...