Rington över tågen. Jag åker fram och hem, ringer henne, ringer han. Sällan bara en gång skallar jag i ljudvågor i kupéerna. Tysta kvävda rop mot telefonsvararen, gör mig lustig över bruset, säger något snuskigt. Hittar på massa historier, jag var där, jag kom hit, nu måste vi etsättra etsättra...

Tagen i centralen, pulver upp i rören och host! Host! i munnen på kranen bredvid. En mörk kille som behövde gråta säljer lite kola, mycket billigt, bara för mig. Vi hamnar där vi bänkat bollen, inga ribbor, bara skitsnack, höga lyft och rekord utanför protokollet. Femton, sexton, femtioåtta minuter sammanlagt; spenderat i snitt över vita pölar pastatjack.

Huh hittar den, titta på den, jag måste vandra vidare. Leo gick där framme vid Värnhem, såg henne bland alla skäggiga jävlar på serveringen några timmar tidigare. Lönnhet, bränd och målad var hon då, nu var hennes skugga plötsligt vacker och tagen framåt, visad av fyllt ljus under vägen hos tre lyktor gatsten. Leo, oh Ofyr O Ofyr, ge mig henne i natt och kraven kan vara blekare imorgon.

Plötsligt ingen Leo. Det var morgon, huset var mitt eget. Ettrum o delat kök inom korridoren. Bara jag, Sören-Sören, var vaken-vaken, hoppas någon annan såg Henne. Hennes kläder var förbi, de fanns inte kvar, men mina luktade som Leo – som café, klotter, åska och bröst. Jag skrev det för henne. På ett kylskåp.

Hotelser, Ofyr, O Ofyr. Massa kulspetsar, riktade mot sjåk av pergament. Hög hastighet, du vet - tunga domar över tunna huvuden; bam! Bam! Slagen knäcker upp en inifrån, jag undrar vem det ska leda till. Blöder gör man hela tiden, varje människa går runt som en säck blod och försöker hindra att det spiller och droppar ut ur mun och öron. Ändå envisas de med att släktforska, tyda orsak och verkan i flytande rött, genetikförklara varandet och olyckan. En idiot förstår att gud gör allt det där åt dem, förklarar saker, så att man slipper lyfta ett finger och stoppa det i halsen, de vill inte undersöka sitt inre med sitt eget yttre. Hud, kött och blod har en viss obekväm smak när man vet var på ens egen kropp som allt växer. Gud, Låt dem.