Himmeln självt, planeterna och moder jord,
kunde inte planerat så perfekt,
såsom vårt möte, misstänkliggjord,
utspelades i töande vårdräkt.

Att se ditt leende, familjärt och kärt,
skina upp själens svarta natthimmel,
och dina ögon spegla så aktningsvärt,
godhetens förbryllande vimmel;

Ja, att se dig, skåda dig, beröra dig;
att umgås med dig i otid och rum;
är en upplevelse av förgätmigej,
och därav allt annat än ett tomrum.

Vad är livets mysterium med dig?
Jo en berg-och dalbana av glatt ståhej.