Genom vardagens vardagsrum
dansar de, utan andra ljud
än andetag och bortglömd musik

De skrattar berusat åt dagen
de just upptäckt och inte tänker
släppa förrän de släpper varandra

Upplysta av solen genom fönstret
och inifrån av en okuvlig eld
ser de ända in till varandras mörker