Det är natt, men jag
vill inte sova.
Vakenhets behag, -
- liksom en N0va, -
ett ljusare slag !

Vill inte va´ trött.
Sova äcklar mig !!
Får mig att se rött!
Självförnekar sig,
man då gör, så slött!

Ju mera jag är
i Sömnens grå våld,
desto mera lär
min Ande bli såld
till slapphetens sfär.

Har sovit som Fán.
Är sjukt trött, ändå!
Ingen god Élan
jag lyckas uppnå --
här i Sömnens garn!

Tycker det är ett
alltför bistert Bud :
Sova, - rätt å slätt -
med Sömnen som Gud, -
- utan Sans å Vett !

Nej, vill vaken va´!
Befria Sinnet ...
Helt frankt, av mig ta
gamla nattlinnet --
är, väl, riktigt bra?!

Lovar, -- en dag skall
jag -för gott- vakna -
efter Sömnens Fall, - -
icke den sakna, ---
-- den utan, stå pall !!