Trädens lövskrudar
vissnar å glesnar.
Det har blivit höst.

Tidernas gudar,
högljutt, de väsnar!
Men, DU ger mig tröst!

Å, löftena, som
en vackrare lek, -
besannas de bör !

Tillsammans vi kom, -
- utan nåra Svek.
Det till Saken hör !

Här, i hjärtats sund
du en given plats
har i liten båt.

Kärlekssagan rund
är, när du tar sats --
i Heligt Uppsåt !

Du är min Docka !
Känner starkt för dig, -
det ska du veta !

-Vi kan, väl, rocka ?!
Fattas nått, så säg, -
- får vi, väl, leta !!

Var mig, nu, nära !
Behöver dig så.
Om du ej visste ...

Du är min kära.
Jag om dig vill rå !
Du är den Siste !