Han tog sig över muren,
då han kom in i mitt liv, -
å drog mig ut ur buren !
Vilket Initiativ !! - - - -

Sen, var vi tillsammans i
ett flertal decennier...
Allt var helt förträffligt, - vi
var Kärlekens genier ! ~~

Är tacksam att han rädda´
mig från alla bistra kval.
Minns det lyckligen skedda,
närsom han mitt hjärta stal !

Det fanns, nog, inga andra, -
- ty, han var Troheten, Själv.
Så glada, vi fått vandra -- --
längsmed Kärlekens blå älv.

Sånn Tur kan man knappast ha
i ett på miljoner liv ! - - - - -
Men, det hade -faktiskt- jag, -
-- å där är jag EJ naiv!

Som en Skänk ifrån Ovan,
passande mig - som en Smäck!!
Han, - den perfekta Gåvan, -
- så hänsynsfull, fin å täck!

Men, så en förliden Påsk,
- förr än man kunnat ana -
då gick min Älskade bort
ifrån sin Levnads Bana.

Sörjde, men har, nu, fått frid.
Av honom, jag fått en Dos -
som torde räcka all tid ...
Den skingra´, ju, all min Blues !