Jag yttrar mig ej i ord,
Jag, en ensam vandrare och poet,
Skriver tyst för mig själv,
Ty, jag förstår ej denna världs språk som vi har skapat,
Med krig, bråk, (ångest, självmord) och miljöförstöring,
Denna stackars jord,
Vad tänker ”du” på?
Du lever i helvetet,
Som en gång varit paradis,
Jag sörjer med dig, himlens tårar,
Som regnar över oss,
Jag orkar ej kämpa mer,
Jag ber, och dör sedan,
Liksom askan, som strör sig över havets stilla oas (/som strör sina vingar )
Adjö livet, du lever ej mer.