Hon sprattlar vilt för att lösgöra sig
ditt charmerande psykopatnät
vibrationerna
leder dig till henne
ditt psykopatnät
leder dig till henne
till alla andra
i psykopatnätet

noga uppspänt mellan balkongräcket
uppspänt under en låda penséer
syns bara i skarpt motljus
du skrattar varmt
talar lugnande till dem
till dina kokonger
tills vibrationerna avtar i styrka
du talar om deras förträfflighet
nystar långsamt in dem

din röda bomullstråd om hennes hals
axlar
barm
arm
hennes anklar
du talar om hennes tavlor
känslorna de ger dig
du nystar
varv efter varv

spänn åt lite hårdare säger hon
livet är som bäst här i kokongen
blek hud
sväller ut mellan röd tråd
hårdare
säger hon
han ler
och går där ifrån
Soulages
soulages?
lämna mig inte
hans skratt ökar i distans