Koppen har kallnat
på bordet, rosen vissnade
den var vist från i fjol
men honungen står så rar

men du vill visst aldrig
någon ha, bullen var
alldeles tillräckligt söt

det var i dagarna nu
som du kunde ha föddas

tiden gjorde dig som en prinsessa
då du nöp mitt finger till tröst

det var ju sommar då
ängsblomms humlorna
surrade så glatt

med sagoskratt berättas
om en farsdagdag
deras barn aldrig kunde sett.

© Bosse 13 november 2016.