I en pärlas spegelbild ser jag ett jag.
Ett jag i en form som inte representerar det andra kallar du.
Trollbindande ljuv. Jaget vill aldrig sluta se in.
Vilsna fiskar utan stimm binder sig samman och bilder en trygghet längs färden. Tillsammans blir de två, ett.
I oändligheten kan fiskarna lätt förbises.
Men i evigheten, en skimrande blå trygghet.
Ett ljus stora egon inte ser.
Har fiskarna ögonen enbart för varandra.