så otänkbart för mig
att ett ord tar form
blir fast och härdas

ändå så,
i begynnelsen, i Betlehem, i bönen, den
som är för tyst för mina läppar
som är ryckningar i mina händer blott
den talar som en nerv i min oro
den lugnar och rör upp,
så anar jag

jo, i samma hand ligger ju brödet
den samlade Meningen
smaken blir ett ord och allt blir
outhärdligt utsagt

så kan väl tro vara
ett skrapande mot gruset
en torka i gommen
en släpande rörelse, så tung
som tusen berättelser och öden

som lidandet och döden

och just därför
du uttalar och uttalas
du sveper över vattnet
och allt blir till

så må jag dras mot djupen
så räcker din hand