När mitt öde har gjort min själ en stabil schäslong för dig och du fortfarande krets företaget vid banketter om kvällar, sade jag till mig själv att en vacker dag kommer att trötta ut dig gå genom en värld av besvikelse med schakaler. Då kommer du desperat söker med alla medel och vägar med varvet för en nagelklippare.

Och jag då måste vara uppe i en vän svala-bo. Som återkommer under våren.

Fram till dess att jag var van vid klimat erkännande från djupet av vad essens från ett Timglas. I Schäslong här är det evig sommar. Och stormar undanröjas vid en vinge som skakar återupplivade bekväm

Vana att se långt i fjärran genom diset av konformism, och oförutsedda hinder är som bort blåsta.