Han hade ringt på dörren och mannen som öppnat
hade givit honom ett välkomnande leende. Han gav
sig in i en konversation som haft sitt eget som pris.
Han hade föreställt sig innan hur det skulle bli. Han

och hans två kumpaner skulle tränga sig in i mannens
bostad, stänga dörren och han skulle själv skjuta
mannen, medan han plundrade bostaden och sedan
lämnade denna med visserligen stängd men olåst

dörr och de skulle också kunna försvinna sin väg
utan att hamna på bild dessutom, för i ett bostads
område finns sällan kameror uppsatta som skulle
kunna avslöja vad som hänt där. Så skulle det gå till.

Istället drabbade honom verkligheten och han kom
att tveka inför uppgiften, de skulle sakta ner honom
och få honom att börja tänka, trots att konversation
var ett sådant där onödigt och tidsödande inslag.

Det skulle dessutom få honom att tänka och känna,
inte alls bra för en framgångsrik operation. En mot
ståndare som konverserar och visar att han bör tänka
sig för innan, på motståndarens villkor dessutom,

när det var att bara agera, precis som han tänkt sig
det hela just innan. Låt oss kalla honom Knut och
han som öppnar dörren för Harry, det (liksom) båda
kumpanerna bakom honom får namnen Harald och

Ingvar. Bara för att ge det hela en smula substans.
Harry öppnar matintaget och börjar med att säga.
- Du (Knut menar han då) har i och för sig sagt dig
ha principer och dem vill du också ogärna som gå

emot, eftersom priset för att göra det kan vara för
högt, men som för att visa dina kort, berättade du
om dem. De handlade om att du inte gör en del
saker, dels för att visa att du har använt huvudet,

dels att du vill få det att se ut som om du har något
mera än blott dumhet i 'själ och hjärta'. Men, så
kommer vi till pudelns kärna. Du har i och för sig
principer, men du kommer på att du kanske måste

bryta dem, ikväll också. Kasta dem över bord och
det för evig tid. Du kan i och för sig påstå inför dig
själv att jag utgör det undantag som bekräftar din
regel, och du vet ju att har du regler, du även bör

kunna göra just undantag ifrån dem. Ett i alla fall.
Och nu har du kommit underfund med att även
om du vill ge 'folk' en chans, du skulle förlora din
fördel om du började förhandla med ditt möjliga

offer, istället för att bara agera. Det är förstås en
sådan där sak som du funderat en smula över innan.
Kan du både behålla kakan trots att du så vill som
konsumera, äta den? Vi får väl se.

- Du skulle inte prata, ges tid och lust att prata.
Här hör vi Knut säga de där så förlösande ord som
visar att han visst har känslor, trots att ett agerande
utan att visa dem, skulle kunna ange motsatsen.

Men redan på hans något spruckna röst kan du
ana dig till att han har dem, trots allt, känslorna.
Och att de ger uttryck för besvikelse över att en
noga uttänkt plan redan höll på att spricka.

Dörren har blivit stängd bakom dem och de står
ännu där i hallen, för att de inte hunnit längre
säkert. Skorna har de inte tagit av sig heller.
Synnerligen oartigt av gäster som väl borde

visa någon sorts vanlig hänsyn i varje fall. Harry
mumlar något, som teaterviskar orden för sig själv,
som om det var en sådan där baksidestext på någon
bok, en beskrivning för någon film eller bara ord

han tänkt sig i en som möjlig pjäs. 'Han måste svika
sina ideal om en eller annan princip och att genom
föra planen som gick ut på att inte prata och avslöja
sina planer på att döda sitt offer och plundra

lägenheten. Allt för att få vetskapen om att svek
kostar mer än det smakar. Det kostar honom dels
hans principer men också hans goda samvete, hans
nattsömn, en del samvetskval dessutom. Besvärligt

förstås för en man som i stort sett skrutit över att
han faktiskt har ideal som han kallar principer.
Det jobbiga med att alls ha några och att de skall
utgöra en gräns han säger sig inte vilja passera, de

ibland är ett hinder i hans gärning och i onödan får
honom att ge ett sken av att andra kan lita på honom,
om annat skulle verka svika. Att hans offer vill prata
och påpeka för honom att det kostar att svika sina

principer, bara detta får honom att tveka. Om man
skulle vidhålla sitt ord att han i alla fall inte skall
mörda och råna för att nå sina mål, så skulle han i
och för sig inte få veta om det där så hägrande svaret.

Om han å andra sidan vill få just ett svar, så skall det
vara för sent att ta ett steg tillbaka och bara säga till
sig själv att det vara ju bara för att få veta, och om
priset skulle visa sig vara för högt, han hejdat sig i tid

och om han gjort det för att få veta, det borde kunna
utgöra ett undantag från en eller annan regel. Just
nu tvekar han alltså, trots att det lutar åt att han i
alla fall vill ha ett svar, även om det skulle innebära

att ... knivigt förstås.'
- Du tycker att jag är skyldig dig femtio kronor.
Det är jag i och för sig, men själv tycker jag att bara
orsaken jag angav för det här besöket borde ingå i en

sådan uppgörelse. Vilken i vilket fall som helst blir
en smula ointressant nu när du vet att jag haft för
avsikt att inte alls låta det bli en sådan där transaktion.
- Du angav att du ville köpa en eller två, att du (som)

visserligen sett dem förut, men att du ville se en gång
till vad dina medhavda pengar skulle kunna ge dig och
du visste att jag tagit fram dem för just detta ändamål.
- Jo. Knut tvekar här igen, som för att hämta luft och

kraft. En smula initiativ till handling av något slag.
En klocka hördes ticka någonstans och slå sina slag
som om tiden var något att poängtera just nu. Den slog
och därav gick att dra slutsatsen att klockan nog var sju

på kvällen. 19.00 för den som ville ha dygnet till tjugo
fyra timmar långt. En sådan där slående klocka har
ingen egen vilja, men ange tiden klarar den i alla fall och
även ge sin möjliga tid och paus till en smula eftertanke,

som ju känslor kallas ibland. En del människor skall
vara hantlangare och även om vi ge dem namn, de ju
kan ha egna som åsikter om det och även verka som
självständiga, bara inte just vid tillfället ifråga då de

kan ges en mindre framträdande roll och i en dröm
har de ju redan en sådan, eller flera, att spela och om
de kan denna roll väl, de även kan göra den, till belåten
het också för en större publik säkert. Det hörs inte någon

fågelsång genom det tjocka glaset i lägenheten, men
hade det varit en villa och säkert gammal också, då hade
även tapeten och golvet i hallen kunnat anges som grön,
tapeten, och en smula slitet, golvet. Men en dröm är ju

sällan en bok och detaljer som för att ge atmosfär, anges
där också sällan. Bara mest antyder i sin handling. Som
exempelvis en fjärils vingslag, om fågeln var på sitt bästa
morgonhumör, det där brandlarmet var färskvara eller.