Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Huvudsaken

Han lämnade sin doft i hennes hår,
med eller utan flit, huvudsaken
var håret, att det doftade av honom
och dem tillsammans, fastklamrade
runt varje hårstrå som runt en livboj,
att hon hade honom doftande runt
sitt ansikte varje gång hon rörde sig,
att det var honom hon kunde lita på
när det blåste, att doften genomträngt
hennes hår och gungade med i stegen
hon tog mot deras ljusnande framtid




Fri vers av Den skrivande tysta
Läst 220 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2016-12-01 09:27



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En sån intensiv men ändå rofylld bild du målar av kärlek till någon som inte är där just nu.

Diktpersonens förmåga att konservera samvaron/närheten i dofter som klamrar sig fast i livbojar var häftig.

2016-12-01

  Tilda67
Underbar, tack <3
2016-12-01

  Carl-Johan Bachofner
Fy fan vilken hänsynslös och bra kärleksdikt. Gör rätt, skriv en bok. Den skulle få en hedersplats i min hylla.
2016-12-01
  > Nästa text
< Föregående

Den skrivande tysta
Den skrivande tysta