Käre F

Tack för ditt senaste besök. Det kändes så tomt igår kväll när ingen ordnade med kuddarna i sängen bredvid min. Jag kunde fortfarande se en liten grop i den ena kudden. Det är så många tankar som fyller mitt huvud och som jag vill dela med dig.

Jag tänker på vår promenad på berget, när vi såg vattnet i tjärnen skymta mellan de dallrande löven. Det kändes som att du delade min känsla av vördnad inför naturen. Dina läppars varma kyssar på stigen, sände ilningar ända ner i tårna. Besöket i den vita kyrkan. Där vi vandrade -bara du jag- i kyrkogången, får mig att ana att det finns ett vi.

Jag trevar mig sakta ut ur det skal som jag under lång tid byggt kring mig själv. Jag vill att du ska veta att den trygghet jag känner i din närvaro, övervinner min rädsla att vara fel. Under våra långa samtal vågade jag kasta den mask som jag burit under många år. Allt som du ger fyller min själ med en längtan att få dela och att få ge. Jag känner att du har öppnat dörrar och lockat mig in på vägar som jag aldrig gått.

Tillsammans hand i hand med bara fötter i gräset vill jag fortsätta vandra med dig i många somrar till. I natt drömde jag att vi gick i solen lätt böjda, med varsin rollator, intill varandra på en trottoar.

Jag ser med längtan fram emot att åka ner till dig om några veckor.

Kram från din E

Ps. Smärtan av att du varit min saknad blandas med glädjen över att du är. Ds.