Det verkliga kändes plötsligt oviktigt
Så grått och tråkigt på något sätt
Jag ville ju uppleva något riktigt
Något farligt
Och verkligt
Fast det var ju förståss bara en illusion
En illusion av verkligheten

Inte ens i min livligaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig
Hur jag skulle stå här
På gränsen till det yttersta
Och titta ner i det allra hemskaste
För i slutändan har jag ju egentligen inget val
Någon gång måste man hoppa
Tillslut kommer mörkret ändå att sluka dig
Varför vänta?