Att vara melankoliskt  drömmande var under 1800-
talets  genererande  kreativitet av poesi, musik  och
konst, ett närmast  normalt tillstånd  hos  dess  upp-
hovsmän, och  bör i ännu  större  utsträckning vara
det idag,med en blick på världens tillstånd.

Den nyligen  bortgångne  Leonard Cohen  var  känd  
bipolär, melankoliker  med  manodepressiva  inslag,  
vilket naturligtvis verifieras i hans produktion.

Världen vore kanske mycket fattigare på skön konst,
musik och poesi om det inte funnits alla dessa lidan-
de  musiker, poeter och konstnärer, för  att  inte  för-
glömma  alla terapeutiska aktörer inom film och tea-
tervärlden,  som legitimerar psykoanalysens  inkom-
pitens,  där   artisterna  är  psykiatrins   mödrar  och
fäder.

Att vara bipolär eller manodepressiv  bör bettecknas
som ett friskhetstillstånd i denna värld  när  det visat
sig vara mycket tråkigare vara lycklig,och att skönhet
föds ur lidandet.

Fotnot: Nej ! författaren till dennna text är inte bipolär
eller manodepressiv, men önskar ibland han vore det,
för konstens skull,för det räcker inte alltid vara melan-
kolisk.

-