Resa Amanda du skall till aldrig skådade länder.
Flytta från mammas barm och räckande händer.
Jag minns som igår du var del av min kropp.
Du var all min längtan och hopp.

I blomman, i solen
Amanda jag ser.
Kring jorden, kring polen
hon strålar, hon ler.
I rosornas anda,
i vårvindens pust,
i druvornas must
jag känner Amanda.

Så växte du upp. Mitt kärleksbarn älskad.
Ej vid din kopparport din hand jag ska trycka till avsked över dess mörka älv lyser ditt öga ej mig.

Skimrande mörkgröna ögon lyser ditt anlete upp.
Håret som sjöjungfruns slöja rödfärgat smyckar din kropp.

Ett tempel är, när kärlekens rosor den smycka.
Ditt tempel är när du gör de val som ger dig inre lycka. Ett geni är du i bländande glans. Du reser nu för livets chans. Att lära och leka och lämna.

Vaknen I älskade två. Gustav är säll av din kärlek. Eden begynner sin maj. Daggiga rosor i parkerna stå; att brytas av eder väntar de; livsens träd blommar av njutning och hopp.
Ljuv är de älskandes dröm. Jag drömmer ej längre Amanda. I natten så följer du längtans sömn. Jag sörjer vårt avsked.