Och hon gick rakt in i vargens famn utan att passera gå

hon var extra mottaglig
det lyste om henne
det kunde vem som helst se

törstande efter smicker
understimulerad

hon var slutkörd
svältfödd på bekräftelse
ett lättfångat villebråd

ignorerade varningssignalerna

hon lockade honom genom att utmana
han kunde inte motstå frestelsen
hon provocerade honom
han attraherade henne

när hon gick över gränsen fanns ingen återvändo

det var något ouförutsägbart över honom

allt hon gjorde
allt hon sa
hur hon klädde sig
hur hon talade till honom
ifrågasatte
utmanade honom
alltihop fick honom att se rött och det gjorde honom upphetsad

och han ville bara ha henne mer och mer
åtrådde henne så det gjorde ont

hon rann ur hans händer
vägrade ge honom rätt

han hatade henne för den inverkan hon hade på honom

aldrig låta henne få övertaget

kontrollera
härska
söndra

hon skulle
tillhöra
honom

han äcklade henne
gjorde henne vansinnig
och hon drogs till honom

ändå stannade hon kvar
försvarade sitt val

hon anpassade sig
vände ut och in på sig för att se honom nöjd
en omöjlig ekvation

han straffade henne oupphörligen
njöt av att ta tillbaka makten
ju mer han fick av henne desto mer ville han ha

om hon sänkte garden
vilade för en millisekund
var han över henne

verbala åsknedslag
träffade henne
från till synes klar himmel
och trasade sönder henne
djupt in själen

pisksnärtar
anklagelser
påhopp
hagelskurar av obefogade misstankar

lämnade henne paralyserad
oförstående
förtvivlad
skräckslagen
förlamad

allt hon sa vändes emot henne
i evig rundgång

halsklumpen
brösttrycket
spännbandspannan
huvudbruset

och hon var så nära att gapskratta honom
rätt upp i ansiktet

bit för bit
rämnade hennes argumentation

och hon blev allt suddigare i konturerna

vad hon än sa
var något fel

orden vändes tillbaka
ovillkorat
trycktes de åter ner i hennes hals

felet måste vara hennes

charmerande och trevlig utåt
vackra lilla x
kallade han henne
med honungsröst
kallade på henne
och hatade henne innerligt och intensivt

den svarta blicken fick hennes blod att frysa
ingen skulle tro henne om hon berättade
lät han henne veta

och han hade rätt

hon blev allt mer ensam

han visade upp henne
skröt med henne
de gick tillsammans
tätt omslingrade
han höll armen över hennes axlar
markerade ägande

ett vackert par
lyckliga
framgångsrika
beundrande blickar

och hon blev allt skickligare på att täcka upp
han skulle förändras
bara hon blev bättre

ligga steget före
vakta sin tunga
väga orden på guldvåg

aldrig att hon visste
vad som komma skulle
eller när

ord med syfte att såra
ingen stor sak:
Men ...
du är dålig på ...
du lyssnar aldrig på andra människor än dig själv ...

hat så starkt att det skrämde henne till följsamhet
var det ändå henne det var fel på?

anklagelserna mot henne tog aldrig slut
psykopat
dum
klyschig
självupptagen
empatilös

höll sakta på att förlora sig själv

om hon bara blev lite bättre på att duga i hans
ögon skulle allt bli bra

hon ville:
bli sedd
älskad

hon fick:
nyckfullhet
hån
hot
och förnedring

och hon fortsatte att göra som han ville
vara till lags

levde i minfältet

så lätt
att
missta sig

mista sig

så dum hon var
helt rubbad

sögs ner i en bottenlös avgrund
sjönk ännu lite djupare
för varje gång

syret började ta slut
att sakta drunkna

en kärleksdystopi
maktobalans
svart magi

hon hade regisserat allt
även om hon aldrig skulle erkänna
när hon väl satt bollen i rullning fanns ingen återvändo
felet var hennes
beslutet taget
hjärntvätten därmed inledd
hon stängde av

spänningen attraktionen faran lockelsen smickret
allt hon inte fått
som ett utsvultet djur efter vinterns långa ide lät hon sig
förföras
förhäxas
förledas
förvirras
förtrollas
nyfödd i Törnrosaland

när hon vaknade var det hundra år för sent

dumma
naiva flicksnärta

för flickor är
dumma

vargarna leder dem i fördärvet förgör dem
genomborrar
tuggar dem
långsamt utdraget
njuter av akten spottar ut tuggar vidare

han jagade på nätterna
han jagades på nätterna

ältandet av gamla oförätter
anklagelser
misstankar
konspiratoriska tankar
förtäckta hot
närdes av hat
den ena handen strök henne över håret
den andra höll fast henne
och greppet hårdnade då de var ifrån varandra

han spände sitt finmaskiga nät runt henne
och utmålade frid
bevakade varje steg hon tog
för att förtjäna hans nåd

kvinnohat närde detta förhållande
ett fuskbyggt kärleksnäste skulle snart ligga i ruiner
det trampades på folk i hennes omgivning
det plågade henne

till slut kunde hon knappt tänka klart
inte andas
han såg henne fast han inte var där

kallt beräknande eller bara en rädd ynkrygg

kärleken till barnen räddade henne
och gav henne styrkan

att gå

först flera år senare kommer också orden ikapp och vill ut.
———
Efteråt
"Kirkegard"
Livet levs i framåt men förstås bakåt.

Det är lätt att gå vilse
vem som helst kan hamna i ett dysfunktionellt förhållande
utan förstå hur det gick till.

Ju starkare en är
desto svårare
kan det vara att erkänna svaghet.

Att älska kan vara att förlora sig själv.

Det är så lätt att missta sig.
Mista sig.

Bara du kan rädda
det som är du
låt det inte bli för sent.

Du är inte ensam.

© Maria Marängsviss, juni 2016