Han påstod att han kunde ta något. Han skrev något. Du läste det och tänkte att han inbjöd dig att påstå dig förstå det han skrivit. Då sade han att om inte ens han förstod vad han skrivit, hur kunde du då påstå att du förstod? Som en följd av det sade han upp kontakten med dig. Men om han skrev som han gjorde och sedan kunde komma med ett sådant påstående om texten. Då måste han väl ha retats med läsaren? Ändå kunde han inte ta att du fann hans text som oemotståndlig att retas en smula med, och därigenom även hans penna och kynne? Ändå kunde han inte tåla din retsamhet, trots att han retats genom att skriva så till synes obegripligt. Men även om texten var sådan till natur. Den kunde ju trots allt ha sagt dig något. Eller?