Det är inte lätt att le när man ser sig själv i spegeln
och allt man ser, är en dålig kopia.
Någon som försöker vara något hon inte är.
Vad som helst för att slippa vara det hon är.
Vill inte mer, vänder bort blicken och tar ett steg bort.
Går snarft tillbaka igen, stirrar dumt på tjejen som stirrar tillbaka.
Skrattar. Tjejen skrattar också. Hon skrattar åt hon som är ful.
Tårarna börjar trilla nedför kinderna. Hon har slutat le.
Hon ser allt hon vill förändra, allt som är fel.
Hon ser sig själv med deras ögon. Det gör ont.
En dålig kopia, en illusion av hopp som adrig fanns.
Hon slår hårt, träffar tjejen i ansiktet.
Glaset flyger i spillror genom rummet,
blodet rinner från hennes hand.
Hon sätter sig ner mitt på golvet, i havet av glasskärvor.
Hon torkar tårarna som färgas röda av blodet från hennes hand.
Hon sitter i ett hav av spillror, spillrorna av sitt eget liv.