Vi gav oss ut på vägarna i slutet av april
Under sjukhusen
Avfart efter avfart
Du pratade med gatlyktorna som om de vore stjärnor
Hela tiden tuggade du tuggummi
Jag misstänkte att det var samma som du sparade i det nedfällbara solskyddet

Det var alltid jag som körde
Du ville sitta med benen i kors
Tuggandet irriterade mig lite så jag brukade ställa in radion på frekvenser som bara var brus
Ibland kom det in röster på andra språk
Du översatte och berättade om allt hemskt på planeten som jag hade börjat glömma
Du sa att det var viktigt att inte glömma
Jag som trodde att det var just därför som...

Vi gav oss ut på vägarna
Under slakterierna
Till höger om vindsnurror
När vi blev törstiga bröt vi oss in på stängda bensinmackar och stal folköl på burk
Jag har inget minne av att vi någonsin åt något
Bara ditt tuggande
Jag kanske stal en påse hallonbåtar då och då

I gryningen älskade vi i baksätet
Du sa att du älskade ljuset
Jag älskade ljudet
Syrsorna, bilarna som körde förbi, vinden i träden, dina stön
Jag spelade in ljuden på kasettband som jag sålde till lastbilschaufförer
Ibland fick jag sitta med när de lyssnade och det hände att de grät
Så pratade vi en stund om mörker i mörkret sen var rasten slut och jag gav bort en hallonbåt

Vi var ute på vägarna
Körde över djur
Vissa var redan döda
Stanken fastnade i värmen
Du tog av din klänning som en förorenad himlen
Ner med rutan och ut flög den, täckte döda djuren
Din kropp som en barnaföderskas, svettdroppar som små hav för flugorna som studsade mot vindrutan

Sen sa du
"den här dagen är sån där dag som aldrig blir en dag"

När vi var på vägarna kunde jag inte skilja på dag och dag och natt och natt och dag och natt
Natt och dag
Det fanns inga dagar, sa jag

Asfalten är allt, halvljus, väggren, broöppning
Och vi flög samtidigt
Under himlen
Du ritade kartor i handflatan