All den tid vi fann, när vi kröp upp på land
ägnade vi mest åt strunt och bråk
Vårt begär och häftiga själ hade inga band
Vi satte inga gränser för hur långt vi kunde nå

Hellre tog vi till en sten eller påk
än att lära oss tala fredens språk
Att bara leva lämnade vi då
och tänkte på allt vi kunde få

"Den första stenen" kastades före stenåldern
Bröder blev varandras bane i yxtid, knivtid,
stormtid, en ständig strid in i rymdåldern

Nu kastar vi andra projektiler. Missiler
ämnade mot fiender, tog oss till vår måne
Men tror du det var målet är du en fåne!

Vårt hem har vi tömt på tillgångar,
skövlat, förgiftat och lämnat i kris

Med teknik för massförstörelse och rymden
och hjärnor som tänker på "stenåldersvis",
befinner vi oss i "rymdtidens stenålder"

"Ska vi tillbaks till stenåldern eller städa
upp i vårt hem? Ska vi ge oss en sakta död
eller ta våran sista chans. Ska vi tillbaks
till stenåldern, eller är det försent??"

Harrys varning om att vår kunskap och
intelligens används till att skada miljön
och oss själva var inte alls förment!

Hans "Kassandrarop" i Aniara
till framtida generationer hände
bara fortare än vi kunde befara

Måste vi bygga rymdens ark
utan hem, land eller bas?
Som en liten blåsa i guds
andes jättelika glas!