Det var en gång en liten stad, som var omgiven av en hög mur.
I staden bodde en tioårig flicka, som hette Möja. En dag frågade
hon sin mamma om hon fick gå till skogen för att plocka blåbär.
- Javisst, men du måste ta vägen igenom stadsporten och tala
om för vakten vart du ska gå. När du kommer tillbaka talar du
om att du är just tillbaka.
- Åh, denna mur, vad ska den vara bra för?
- Den ska hindra fienden att komma in i staden och göra det
lättare för staden att ta upp tull av bönderna när de vill sälja
grönsaker och kött på torget.
- Och tullen gör varorna dyrare för oss, sa Pappan, det är alltid
någon som måste betala.
Möja gav sig iväg med matsäck och bärkorg. Hon anmälde sig i
stadsporten och vakten önskade henne lycka till med bärplockningen.
Väl i skogen satte hon igång att plocka blåbär. Det fanns mycket.
Ingen tycktes bry sig om att plocka trots att de var gratis.
Plötsligt dök det upp en pojke i hennes ålder.
- Hej, kommer du från staden?
- Ja, och du tillhör skogsfolket, det ser jag på dina kläder och ditt
oklippta hår.
- Stämmer och jag heter Tröst, sa pojken. Vill du ha hjälp att plocka bär?
De plockade korgen full.
- Vill du äta matsäck med mig? frågade Möja.
De delade på allt även om Tröst åt dubbelt så mycket som Möja.
Efter maten berättade de historier och sagor. Tiden flög iväg och det
började skymma.
- Jag måste tillbaka innanför muren innan det blir mörkt, sa Möja.
- Får jag träffa dig igen?
- Jag får nog inte gå utanför muren på länge. Möja såg ledsen ut.
- Jag kan komma till dig.
- Nej, det kan du inte. Du kommer inte in genom stadsporten
eftersom du är en av skogsfolket.
- Jag kan klättra över muren.
- Nej, det är omöjligt. Den är hög och ovanpå finns vassa spetsar.
- Jag ska hitta på något sätt. Spring tillbaka till stadsporten nu
innan det blir mörkt.
Tröst försvann in i skogen. Honom får jag aldrig träffa igen
tänkte Möja.

Sommaren gick. En höstkväll i skymningen fick Möja syn på en
speciell kalufs i trädgården. Hon skyndade sig ut.
- Tröst, är det du, är det verkligen du? Hur har du kommit över muren?
- Jag har inte kommit över, jag har krupit under. Hela sommaren har
jag grävt på motsatta sidan om stadsporten ända tills jag fick en
mullvadsgång, som jag kunde krypa igenom. Och nu är jag här.
Du får ge mig lite vatten och ett par bra historier. Sedan ska jag
krypa tillbaka igen.