Det finns inga ljuspunkter,
jag skiter väl i stjärnorna.

Brukar spara glädje i mitt ena ben
och lägga sorgerna i det andra.
Det brukar gå att finna balansen då.
Välja situationer att dansa,
tillfällen att krypa in i hörn.

Men nu är glädjebenet skadat,
inte stukat,
inte brutet.

Jag befarar amputation!

Ser en framtid med fantomsmärtor.
Danslöst.

Det finns inga ljuspunkter,
jag skiter väl i stjärnorna.