Virvlarnas spiror
ur Jordens kropp.

Ett kosmiskt skratt
vandrar en sång.

Hundratal brast i nattens skärva
seglen drev i tidens tempel.

Lågor i savens blick,
kvist och äng.

Utmed ett ljus
mot vattnets vinge,
sträcker tystnaden
vårens lakun.