Oktober lägger snart
solen i sin grav.

Inte helt, men en aning,
innan november sväljer december
ner genom tolvfingertarmens karga yta.

Åh, snöflingornas diamanter
som lockar fram några strimmor
att glänsa, en påminnelse
om att ännu kommer stormar att härja.

En erinran. Ack, du hjärtat ska minnas
hur floden sin glömska stod sig bi.

Håller du i färgen ännu en tid,
eller brister du där frosten lagt sig till ro?

Står någon där bakom solen då,
bortom vetskapen om sig själv,
undan begreppets existens, en aning i sin grav.