Varför ska allt jag rör vid förstöras, gå i spillror, jag käner mej lika tom som de djupaste brunn.

Svart och ihålig.

Jag är meingslös, hotad av omvärlden, av dess krav, kärlek och varma, öppna famar. jag käer mej hotad och backar hellre udan, bort!!!

Finns det någon som kan hjälpa mej, sträcka ut en hand, hålla mej i sin barmhärtiga famn och säga att allt kommer gå bra!!!

Nej, jag är ensam, står esam, förblir ensam.....