Hon är den starkaste skugga
jag någonsin sett.
Den blekaste glädjen.
Den blekaste sorg.
Svarta halvmånar under ögonen
och ett urgröpt jag.
Står hon bara där.
Utan att förvänta sig en framtid.
Ingen tanke på att förhålla sig till nuet.
Vill jag knacka på,
sträcka ut min hand
och blåsa ande till själen.