i din blåa rymd
syns sorgen
ligga oskymd

allt jag skönjer
sköljer mot min strand
som osäkert
men mjukt tar emot

utanför strålar solen 
obrydd om det svarta,
om det svåra

själen sänder s.o.s
jag hör
men jag vet inte hur man gör
famlar med flaskpost

och vi sitter där
bottenlöst
på din balkong båda två

försöker förstå

och jag vill fånga dig i ditt fall
underkasta mig fullständigt
hålla om dig hårt