Jag börjar få svårt att fokusera
Till slut blir det bara svart för ögonen
Kylan tar över
Och slukar förståndet
I ren frustration tar jag inte upp telefonen och ringer efter ambulans
I ren apati laddar jag magasinet med luft
I totalt mörker ser jag som klarast

Jag släpas genom en övergiven kyrkogård
Ner i en tom grav
Men det är bara jag som vet om den
Händerna klöser efter fäste
Och naglarna slits av

Farväl
Jag hoppas ej längre
Farväl
Jag finns snart inte
Farväl
Ögonen ser intet
Farväl
Hjärtat slår ej mer
Farväl
Lämna mig

Dina sista ord till mig ringer i huvudet
Men dom säger mig ingenting
Det hemska har talat till mig
Jag borde inte ha svarat
Men jag gjorde det oavsett
Det är slut nu

Farväl
Jag hoppas ej längre
Farväl
Jag finns snart inte
Farväl
Ögonen ser intet
Farväl
Hjärtat slår ej mer
Farväl
Lämna mig

En elegi till lyckan,
Till värmen
Och till dig
Som aldrig fanns

Jag finns snart inte mer
Jag andas inte längre

Men jag somnar aldrig in
Jag känner mitt hjärta
Även fast det inte slår
Jag kommer aldrig att dö.
Och mitt hat kommer aldrig att försvinna.
Farväl.
Lämna mig.