Introvert psykotisk trans
Hemsk psykadelisk dans
Avvisad hypnotisk seans
Hemsk despotisk briljans

Ett fastklamrat leende
Ett skrik så öronbedövande tyst
Grumliga ögon, ser in i allt
Ryckiga steg, Det kommer ikapp

Ej vilja, ej mening, ej känslor i själ
Ej lycka, ej hat, ej menande väl
Det kan något, har något, Det visa dig ska
Det kalla, det mörka, det likgiltiga

Du ensam är vilse, du har ej kompass
I samma kvarter som du alltid hört plats i
Ingenting är detsamma, inte något mer
I hopplöshets tårar du nu seglar ner

När inte ens lindring i döden finns där
Du av och an trevar, du ångesten klär
Du skär och du skär och du skär och du skär
Du inser snart faktum, du i galenskap ler
Att livet och glädje och kärlek förtär
Du hoppas och önskar och bedjar och ber
Att Det snart ska komma, ta allting isär

Med rosslande lungor och trasig artär
Gurglande blod och galla
Stapplande fram med klagande yl
Du snart börjar le och ser någon där fram

Varelsens väsen dig nu blir bekant
Och för evigt hädanefter i själen blir sant
Skrikande galenskap, existensens baneman
Förankrad till smärta, att i leda finna frid
Lid, lid, lid, lid
Till Dödens Emissarie krönt för all tid.