Väntan, uti den tidiga
natt-timmen, -- på att
tiden ska bli senare liden.
Ute, står det tysta Mörkret -
- eller den mörka Tystnaden
som en skyddande vägg
gentemot diverse farligheter ...

Tänker på honom och
undrar om han tänker
tillbaka på mig. Ljud
kommer, som i små
attacker via Etern...
Försöker prestera Poesi.
Spränger dikten -- fri !

***
Jag minns tydligt, - - -
min Utsatthet 1968!
Då, kallade jag på vänner, --
som i en desperat bön - -
och i en stark Vision
varseblev jag - att de fanns !
Visionen lever, än, idag....

Det gäller - alltid - att
överleva till dagar, som
kommer ! Du kan inte
stanna i dagen som, nu, är.
Å, -- vi är inte -- djur!
Måste se, tro på - å leva
efter Mänskliga Aspekter !

Apeleken är fel !!