Vinden kommer farande -
från väster, nu, känner jag.
Himlen, i uppklarnande.
Solen bländar, det är dag.

Polissamhället rustar
emot svåra Attentat...
Makten i lönndom frustar,
trår huv´en på silverfat!

Döden går en galen Rond
genom landet och i sta´n.
Kan jag ha mist mitt Förstånd?
Eller, är Förklaringen -- Fán ?

Som, ju, verkar genom Skuld.
Den bärs utav oss alla.
Hon brukar snatta mitt guld!
Det får många att tralla!

De flesta hejar på´na
i Striden oss emellan.
Det slutar ej förvåna -
att HON alltid va´ Källan !

Den smartaste i Världen, -
på vilken Ingen rådde.
Ej heller jag, vid Härden,
som massorna försmådde.

Men, nu, är nya tider --
å Makten mer fördelas.
När, individer lider,
kan vi se vad som felas!

Hörde hur nånn våldsamt skrek
i den svarta natt-timman..
Jag hoppas allas Kärlek --
ska komma ut ur dimman !!