tiden tynger, lägger sotsvart skugga
över morgondagens lust och längtan

jag levde som om jag aldrig skulle överleva
som om jag aldrig skulle behöva bära
dådagar över till morgondagar
som om de aldrig skulle passera min själ
giftet som höll dem ute, skulle också
bli mitt avslut

arrogans var min enda chans
slår helvetes hårt när man reser sig

så kom du, som ser bakom
och stärker självkänsla
som en jordledare, som en luftballong
som en pendel, en puls, en rikedom
jag hade tur, snubblade rätt för en gångs skull

blir aldrig vackrare i annan spegel
för återspeglingen är gudagod