tiden är förvirrad
av stenens frukter återstår bara skärvor
krukorna var guld som aldrig grävdes upp
tiden är förvirrad
ur hönornas inälvor sias det om det förflutna
barnen tar sin tillflykt till oönskade trädgårdar

träd och buskar växer upp till statyer
gudar som älskar människors avbild

gravarna tystar vinden
fåglarna som ingen lyssnar på
sanningen ger upp
inför lögnens styrka
när det svarta hålet
spottar på kosmos
bara för att få leva
en dag till
istället för tio

tidens förvirring väntar på rymden
nästa dimension för jordens tårar