Tiden rusar iväg, vinter blir till vår och jag undrar
hur mycket du förstår.
Du ser på mig, jag ser på dig.
Vem är du, vem är jag, vilka är vi?
Plötsligt är ögonblicket förbi.

Klockan tickar, sommaren har tagit slut
och löven gula och röda virvlar omkring,
vi förstår som vanligt ingenting.

Hösten är här och jag inser nästan nu.

Snön yr, snögubbarna står på rad och skrattar,
åt allt det vi ännu inte fattar.
Det är kallt, min jacka är blå
och jag känner mig så ensam just då.

Ditt plan har landat i ett annat land
Och vad jag saknar din hand.

/Mgo67