DET GAPSKRATTANDE SKRATTET SOM SKRATTADE ÅT SITT SKRATTGick på stan och flanerade planlöst,utan något som helst i tanken, Skratten välde fram oavbrutet så ibland fick jag svårt att andas När detta oförklarliga anfall var över, gick jag tyst och helt slut, Har en minnesbild av något liknande,men det var den gången jag
Prosa
av
Notarius publicus:Sten Wiking
Läst 491 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2017-05-12 19:50 |
Nästa text
Föregående Notarius publicus:Sten Wiking |