XIII.

Sanningar som är alltför närgångna,står oftast skrivna i
marginalen,mellan raderna eller i gåtfulla rebusar,kon-
traktsavtal och lagvrängarböcker som mestadels endast
kan tolkas av upphovsmännen själva.

XIV.

Språkets omedelbara direkthet  däremot, är  ett  otämjt
vilddjur, utan tyglar som ohämmat går bärsärk över allt
och alla i kritiska ordalag.

Som stoiskt disciplinärt sträng, kan  språket bli det spö-
straff som många förtjänar.

XIV.

I den  neutrala  yttrandefrihetens  namn, utan  politiska
och religiösa regelverk,kan språket utvecklas i sin gräns-
löshet.

XV.

Skönhet i ord som klär av sig, blottar  sina  nakna begär,
utan blygsel,det skall vara framtidens  ord i sanning  hel-
brägdagörande.

Skrämmande ord,som hugger,rispar och skär,blottar sina
huggtänder i vrede.

XVI.

Det skall vara rättskrivningens ord i sanning,helbrägdagö-
rande helande.

Betraktaren ! den lågmälde  iakttagaren  av  sakernas  till-
stånd som återger dem i det  skick  de befinner sig, är  ett
vittne.

XVII.

Kritikern !  Den revolutionerande ifrågasättande med om-
danande korrigeringar,refuseringar,revideringar och redi-
geringar,vet hur det skall vara i teoretiska ordalag utan att
i praktiken kunna förverkliga dem.

XVIII.

Som orsak och verkan,teori och praktik inte alltid överens-
stämmer med verkligheten,förljugas denna ofta,ändamåls-
enligt till en värld av människors livslögner.

XIX.

Mörbulltarpoesi och spjutspetsmetaforer skall bara triggas
till hårdare och vassare attacker på yttrandefrihetens barri-
kader.
*