Du som blev ett minne blott
och svek så mig i fjol
bjöd själv till så flott
var blyg likt en viol.

Som solen mig värmde ömt
smekt vigt med händer små
likt i min sömn jag väl drömt
sedan du fick för dig att gå.

Från mig och andra sedan
som en flöjel men from
du lämnade fort redan
fast löftesrik du hastigt kom.