Ibland när du sitter där för dig själv,
märker och kanske känner du
att någon tittar på dig.
Du kan då undra över varför.

Vill den människan ha något eller ge något?
En hatisk blick och näve
i sin möjliga negativa känsla.
Eller tvärt om
ett positivt närmande och en kram?

Kanske glor ni under lugg på varandra
en stund och ingen vågar som ta första steget.
Och så blir det
som så ofta, ingenting av.

Båda är ni säkra på att om du börjar,
den andra nog skall
resa sig och lämna platsen.

Så istället för att säga något
och riskera att bli besviken
sitter du bara kvar.