Finns det något mer stilla än en båt på land
Stelt och tungt ligger den upp och ner
Tålmodigt väntar den vid havets strand
Där den ligger och känner sig bortglömd ibland
Den drömmer och längtar efter mer

Längtar efter att åter känna vatten mot sin för
Låta sina segel åter fyllas med vind
Göra det båtar är till för
Att seglas och ros som sig bör
När sommarn nu gör sig påmind

Men trots att det är sommar ligger hon ännu kvar
Skrämt undrar hon om hon är bortglömd
Om ingen minns henne och hur fin hon var
Ny, skinande blank och sjöklar
Nu ligger hon här bakom buskarna gömd

Färgen har flagnat och seglen har hål
Hon ser inte så mycket för värden ut
Sakta inser hon att hon kanske inte längre tål
Att leva upp till sina egna önskemål
Den sista seglatsen är troligtvis slut

Vemod fyller hennes tankar
Det gick så fort kunde det inte varit mer
Hon minns så väl känsla av att kasta ankar
När hon nu slumrar sakta vid sjöns dimbankar
Vaknar inte så ofta utan sover allt mer¦
Den lilla båten finns inte¦
Mer