bedövad av bilder
från huvudbiblioteket

inlåst i arkivet
i frusna ögonblick

rids hon
av marorna

i oändlighetens labyrint
kommer hon inte
ikapp

överhuvudet
bakom stängd dörr
strimmor av ljus sipprar ut
ljudet av dovt mumlande högfärdsröster

i övrigt
ogenomträngligt
mörker i källarhålet

överhuvudet
överlägsen
i ett moln
av överklassdamm

skiljer agnar från vete
värdefull från värdelös

urskiljningslöst
skoningslös
hjärtlös

A
som i stort A
som i AVUNDSJUK

B
som i bildad
som i BÄTTRE

gulögda vargar
rusar förbi

utan att ens se åt henne

omsprungen
på upploppet
faller hon igen

på eget krokben
på röda mattan
snubblar hon

utskrattad av måsarna

surrealistisk
sagosoppa

spiraltrappor
träskmarker
skyddshjälmar
gapande ögonhålor

skallrande tänder
skräckkabinett
steel guitar

dårarna
dansar
i natten

hjärnhalvors skuggspel
förvirrar henne

sött eller kaffe
surt eller sump

hon väljer fel
slätar över

de överlägsna skakar
sina öfverhuvuden
skadeglatt leende

i desperation
vänder hon kappan

efter vinden
västlig

idéerna
var ju
hennes

stulna
drömmar

iscensatta
utgjorda
av andra

succéer
i guldlamé

själv kom hon aldrig
längre

drunknade
i bakvattnet
i sitt anletes svett

nedslagen av Jante

Ö som i ÖVERFLÖDIG

Snooze ...

© Maria Marängsviss, 22 juni 2017

Jantelagen formulerad av Aksel Sandemose; "Den enda fras som utgör Jantes strafflag, var således mycket innehållsrik. Den omfattade allt, och så måste den också vara skriven, för absolut ingenting var tillåtet. Den var också utformad som en anklagelse, med alla slags ospecificerade brott i utsikt. Dessutom var den, allt efter tonfallet, lämplig för utpressning och förledelse till brott, och den kunde också vara det bästa försvarsmedlet."