Mortem cotidie ante
oculos suspectam habere.
– Benedikts regel 4.47

(Vi vänder oss
längre fram i livet
in i det djupgröna. 

Ett mått på mognad
som väntar
det torrt vetegula. 

Varför hamnar jag alltid här?
Kanske återvänder jag
för att jag redan stått 

vid gränsen och utan fruktan
blickat tillbaka över
den skördade röda åkern. 

Jag var fem år då jag upphörde
att andas. Innan dess föddes jag
med navelsträngen snodd om halsen.)