Det finns två hakar med allt.
Och mängden spackel
som behövs för att släta över
krackeleringen är oändlig. 

Bilderna simmar i bokens mage
framför den skeva ryggraden.
Jag bläddrar i dessa värkande böcker.
Snittade sidor där nyfödda ord  
ser ljus för första gången,
blodiga och skrikande.
Deras andedräkt är kärv.
De mer vildögda söker
efter bröstet, mjölkar tillvaron
med trycksvärtans händer.
Något litet kan ringas in
och allt annat märks
då det hamnar utanför cirkeln.

Pannans tyngd,
tankens värkar,
alltid två hakar.