Ett brev i vinden
ut över havet
skrivs in i solens brand

Timmarna bränner
veckor och dar
en tjutande siren i bröstets bår

Vågen ett hemlöst salt
brutits i fåror och sår

Skriker horisontens vrak:
Du ljuva tid på törnekvist
mot himlens broderi

Bitar till atomer,
lanternan tyst och sval

Skulpterar vattnet
en sista våg